notceetdies

för det mesta är det lätt att ignorera den där delen av mig som saknar dig, som önska att allt skulle bli som förut. men ibland blir den längtade för stark, för övervälande. då jag inte kan sluta tänka på alla minne, alla glada stunder, alla filmekvällar, alla mina idiotiska idér. Allt och så mkt mer. Fattar inte att det som hände faktiskt är sant, att det faktiskt kunde hända mellan oss... Like a bad dream, just that it's not a dream. 

 

 

saknar dig min galna vän..