notceetdies

Vad ska jag säga? Liksom. Varje gång jag ser dig i korridoren är jag på väg att springa fram och hälsa. Jag kan inte fatta att det här hände mella oss..? Jag väntar på att jag ska vakna upp och inse att det var en mardröm, att allt är som det brukar. Att allt är som det ska. Men jag kommer aldrig att vakna upp, för att det här är värkliheten. Tyvärr. Jag sa själv att jag skulle släppa taget, men det är inte så lätt när det känns som om jag måste släppa en del av mitt hjärta. En del av mig.

Vet inte vad jag ska säga utom "jag är ledsen för allt och önska att jag kunde ändra det som har skett"