notceetdies

 

 

 

Jag vill börja med att jag älskar dig. 

 

 

Om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ihåg första gången jag träffade dig, men jag antar att det var i sexårs..? Sedan dess är du med i varje bra minne jag har, fram till och med 6/7 skulle jag gissa. Jag vet inte vad som hände, men jag tycker inte om det. Det kanske inte ens var något vi gjorde, eller asså det kanske var allt vi gjorde..? Att alla händelser, alla ord, alla bort glömda saker gjorde att vi gled i sär. Jag önskar att jag kunde ändra på allt som har hänt, alla saker jag gjort. Ärligt talat är det ett under att jag ens får kalla dig vän efter allt jag gjort mot dig. Jag kan inte säga hur ledesan jag är för allt som har hänt, att jag övergav dig när du behövde mig som mest är en sak jag aldrig kommer förlåta mig själv för..  

 

 

Jag har så sjukt mycket minnen med dig, jag tror inte att jag behöver säga något, du vet allt för väl vilka jag menar. det är det som är så sjuk bra med dig, jag behöver inte säga något för att du ska förstå. det räker med en blick, eller det gjorde det i alla fall.. 

 

jag vet inte riktigt vad jag sak säga, utom att jag saknar det vi hade, och om du är beredd skulle jag villa se om det går att bygga upp igen, Men vad du än svara så kan jag lova dig att jag aldrig kommer låta vår vänskap dö ut. du betyder för mycket för mig. 

 

 

Jag avslutar som jag började, jag älskar dig, har alltid gjort och kommer alltid göra. Nu och för alltid. Jag skulle långsamt blödande dö för dig (okey usch det där lät äckligt) men jag skulle göra vad som heslt för att skydda dig, även om jag har vissat det på ett sjukt dåligt sätt... <3