notceetdies

 

 

Ärligt talat, så har jag ingen aning. Jag vet bara en sak, jag saknar dig. Ditt skratt, ditt sätt att prata på, alla dina crazy saker du gjorde, till och med sättet du åt på. Saker dom jag förut ofta blev ganska iriterad på, men än då, sakerna som gjorde dig till dig.

 

 

Just nu sitter jag i min säng, medans tårarna riner ner för mina kinder och ett lenden på läpparna. Jag minns vare stund vi har spenderat till sammans, alla bra, men oxå alla dåliga. Jag vet exakt vad jag ska säga för att du ska ändra dig och komma tillbaka, men jag tänker inte öppna min mun för att säga någon av dom. för att du förkäner det bästa du kan få, någon som är bättre än mig. du säger att jag ska lita på dig, och det gör jag. men vad om du helt plötsligt skulle ändra dig? vad om du allt vi försöker säga till dig skulle gå upp för dig och du fattade att vi har rätt? Vad skulle du säga då? "oj förlåt" och gå din väg? 

 

 

Hur mkt jag än älskar dig, kommer jag inte vänta för alltid. Jag kommer inte vara ditt sämre val numer 2, vill du värkligen ha kvar mig, så fixar du det på något sätt. samtidigt som du bygger alla nya relationer. Jag vet igentligen inte super mycket om sånt här, dom flesta som har försökt har försvunigt, men du är annorlunda, jag hoppas att du kommer bevisa för mig att jag gjorde rätt när jag litade på dig. Men en sak jag vet, älskar du någon till räckligt mycket över ger du inte den. jag har sjävl gjordet riktigt, riktigt dålig val när det kommer till den punkten.. så jag hoppas att du kommer välja bättre. du har iaf alltid varaigt den förnuftiga av oss ;) 

 

Det låter säker som jag håller på att säga farväl nu, men det gör jag inte för då hade inlägget sätt ut typ så här " Jag älskar dig, men tyvärr kan jag inte stanna, jag är ledsen och hoppas att du hittar allt du vill ha, farväl min underbara, älskade vän"och det gör det inte såå ;) 

 

Jag kommer alltid respektera dina beslut och aldrig stå ivägen för det du vill. Men tänk på en sak, vi sllutar nian om 7 och ½ månnad, jag vet inte hur mycket tid du vill ha bort från mig, men än sak vet jag. Att hur mycket jag än älskar dig, så kommer vår relationa att försvagas medans du är borta, är 7 och ½ månad tillräkligt med tid för att både vara borta från oss och sedan laga relationen igen? Om 10 månader kommer vi börja gymnasiumet, antagligen olika skolor och olika linjer. kommer våran relation hunigt blivigt tillräkligt stark för att överleva det? ärligt talat så har jag ingen aning, men vi får väl helt enkalt vänta och se...? 

 

Jag älskar dig, och jag kommer ge dig tid. men jag kommer inte vänta för evigt. 

 

 

 

"Det svåraste är inte att dö för en vän, utan att hitta en som är värd att dö för.", jag kan ju lungt säga att jag skulle ta en kula för dig. 

 

 

 "everything will be okay in the end. if it's not okay, it's not the end." Jag hoppas det gäller oss oxå.... 

 

 

Låt inte det du har stoppa dig från att vara den du är, men framför allt låt inte dig själv stoppa dig från vara den du är. Jag älskar du, nu och för alltid, jag hoppas bara att jag kommer få tid att visa det.